Svenska bin

Systematik

Gaddsteklar

Bobyggnad

Pollinering

Parasiter

Hot

Colletidae -korttungebin

Andrenidae - sandbin

Halictidae - vägbin

Melittidae - sommarbin

Megachilidae - buksamlarbin

Apidae: Anthophorinae

Megachile (tapetserarbin) och Coelioxys (kägelbin)

Båda dessa släkten utgörs av robusta bin, där det förra släktets arter är värdar till det senare. Arterna flyger sent på säsongen och vissa arter boar i insektsgnaggångar i död ved, andra i murken stubbved och ytterligare en grupp i sandgångar. Arterna avgränsar boceller genom att tapetsera väggarna med blad som skurits i lagom bitar. Viktiga blomväxter som utyttjas som pollenresurs är klintar och tistlar.

Som det svenska namnet antyder samlar famijens bobildande medlemmar pollen med den styva bukbehåringen. Familjen har 11 släkten varav 8 är bobildande (Megachile, Osmia, Anthidium, Heriades, Chelostoma, Hoplitis, Hoplosmia och Trachusa) och 3 boparasiter på andra buksamlarbin (Dioxys, Coelioxys och Stelis). De flesta buksamlarbina bygger bo i gamla hål i död ved, i murar och mer sällan i marken.

Anthium (ullbin) och Trachusa (hartsbi)

Ullbin har den säregna bokonstruktionsbeteendet att vaddera boet med gamla korgblommiga växters frövingar. Hartsbiet. som är ett typiskt grustäktsbi som boar i marken där den gärna aggregerar. Boväggarna tätas med kåda.

Osmia - murarbin

Många av våra buksamlarbin använder cylindriska hålrum att boa i. Här avstyckas celler med murbruk, likt rödmurarbiet (Osmia bicornis) på bilden, tuggade växtdelar eller avbiitna blad.

Apidae:  Apinae

Hem

Företaget

Aktuellt

Meriter

Trätapetserarbi (Megachile ligniseca) är det största av några snarlika bin som boar i vildbiholkar, besöker klintar samt som ofta gästas av smalkägelbi  (Coelioxys inermis).

Foto: N. Erik Sjödin

Chelostoma - blomsovarbin

Blomsovarbin är en grupp om tre långsträckta buksamlarbin som gärna boar i gala insektsgnaggångar. Den vårliga arten smörblomsbi lerver på smörblommor, medan de två senflygande utnyttjar blåkockor. De snarlika Hoplitis-arterna är ofta något mer robusta, och väggbi (Heriades) är mindre och utnyttjar enbart korgblommiga växter (gärna renfana).

Ett av våra största bin är storullbi (Anthidium manicatum), där hanen ofta kan ses para sig med honor (och honungsbin) vid lamiacéer  stadsparker.

 Foto: N. Erik Sjödin

Svenska bin - buksamlarbin (Megachilidae)

Länkar

Sidansvarig: N. Erik Sjödin/Knus Natur