Pollinering
De allra flesta blomväxter är hermafroditer (samkönade) och använder bin som vektorer av pollen för sin befruktning. En rad system har utvecklats för att optimera effektiviteten vid överförseln. De flesta blommor producerar ett överskott av pollen för att försäkra sig om att något korn ska nå fram till en kärlekspartner. För att minska spridningen kan en blomma försöka locka till sig någon viss slags besökare. Detta sker med hjälp av olika kombination av struktur, form, färg, lukt och mängd nektar. |
Oligolektiska bin
Bland svenska bin samlar ca. 10% pollen från en eller några närbesläktade värdväxter. Oligolektiska bin är känsligare för minskande pollenmängder än bin som kan välja växtslag. Några växtslag som används av bin med snävt växtsortiment är: vide Salix, några ärtväxter, blåklockor Campanula, åkervädd Knautia, ängsvädd Succisa, gula asteracéer, fackelblomster Lythrum, rödtoppa Odontites och ljung Calluna. |
Ett bi (Apoidea) är en hårig gaddstekel (Aculeata) som lever av vegetarisk kost. Vuxna (imagines) äter nektar, medan larver äter pollen. Beroende på honans egenskaper samlar hon pollen från växter av olika karaktär. |
Sälgsandbi Andrena vaga anländer med sälgpollen Salix caprea till sin sandiga bohåla. Foto: N. Erik Sjödin |
Svenska bin - pollinering |
Blåeld Echium vulgare är en humlepollinerad växt (tydligt protandrisk, dvs. pistillen mognar innan märket är receptivt). Här pollinerad av Bombus distinguendus.
Foto: N. Erik Sjödin |
Melittofila syndromet
De allra flesta blomväxter använder bin som vektorer av pollen för befruktning av pistillen. |
Kontinuitet för generalisten
Arter som övervintrar som vuxna (humlor och vägbin) är beroende av blomrikedom under hela sommaren. Några viktiga miljöer är ängar, trädgårdar, vallar, kantzoner av allehanda slag och bryn. | |