|
1900-talets rationaliseringar
Bin har gynnats genom århundradena av människans traditionella brukande av mark. Metoder såsom slåtter och extensivt bete stor blomrikedom, uppsplittningen vid arvsskiften gav ett heterogent landskap med bo och näringsväxt på lagom avstånd. 1800- och 1900-talets rationaliseringar inom jordbruket har begränsat binas utbud. Förutom att slåtterängar och betesmarker har överförts till rationell åker och skog, och kantzoner försvunnit har även mångfalden och blomrikedomen i de kvarvarande betesmarkerna ofta konstgödslats eller sprutats bort. |
|
Minskade blomresursnivåer
För bin är motsvarar mångfalden av miljöer och växtarter utbudet, medan antalet blommor av varje växt är den nivå av resurs som är basen för om en livskraftig population av en art kan upprätthållas. Ett sätt att öka blomresurserna i landskapet är att gynna blomrika miljöer eller att artificiellt odla blomrikedom, genom att välja gröda på åkrar, vägkanter eller i stan. |
|
Ett bi (Apoidea) är en hårig gaddstekel (Aculeata) som lever av vegetarisk kost. Bin är beroende av en bomiljö där tillgången på användbara blomresurser är tillräckligt god. Århundradens jordbrukande med favoriserande av mångfald, av småbiotoper och blomning i landskapet har bytts ut mot rationella skötselsystem. Detta ställer högre krav på adekvat naturvårdsinriktad skötsel idag. |
|
Rationaliseringar inom jordbruket har gett bin mindre svängrum, med färre bomiljöer och minskad blomrikedom. Foto: N. Erik Sjödin |
|
Slåtterängar är särskilt art- och blomrika eftersom konkurrensen mellan växterna med sätts ur spel. Ängsladorna i sig bidrar till mångfalden som boplats för många bin i timmerstockar och gamla vasstak. Jfr. Kronoberg, Råshult.
Foto: N. Erik Sjödin |
|
Landskapsförändringar
I och med 1800-1900-talens rationaliseringar inom jord- och skogsbruk har landskapet förändrats och avstånden mellan de kvarvarande bimiljöerna har ökat, dvs. fragmentering. Detta ställer ökade krav på kvalitén och skötseln av de kvarvarande miljöerna för ökad blomrikedom. |
|
Rödlistade bin
Ungefär 20% av de svenska biarterna finns med på rödlistan. Bland de rödlistade arterna märks stora oligolektiska arter, arter som lever som boparasiter och arter som är starkt förknippade med det traditionella ängslandskapet. Hoten mot små arter kan vara förbisedda. |     |
|
Sidansvarig: N. Erik Sjödin/Knus Natur | |