Svenska hopprätvingar

Systematik

Miljöer

Stridulering

Predatorer

Hot

Gryllotalpidae -mullvadssyrsa

Gryllidae - syrsor

Tettigoniidae - vårtbitare

Tetrigidae - torngräshoppor

Acrididae - trumgräshoppa

Catantopidae - gräshoppor

Catantopidae - gräshoppor

I Sverige finns 19 gräshoppor tillhörande 10 släkten: Gomphocerus, Bryonema, Chrysochraon, Corthippus, Melanoplus, Myrmeliotettix, Omocestus, Podisma, Sphingonotus, Stauroderus. De flesta arterna stridulerar (spelar), genom att

Hopprätvingar Orthoptera är insektsordning med utvecklingt från ägg via ett antal nymfstadier till vuxen. De flesta arterna är växtätare, men predation förekommer. Vuxna hanar stridulerar (producerar ljud) för att locka till sig honor. Hörselapparaten sitter på benen.

Kärrgräshoppan Mecostetus grossus är vår största gräshoppa. Arten är dagaktiv och spelar med en "räcka elektriskt stötlika tickanden" i fuktig miljö, gärna i hög vegetation (gärna tillsammans med cicadavårtbitaren).

Foto: N. Erik Sjödin

Hem

Företaget

Aktuellt

Meriter

Svenska hopprätvingar - Catantopidae

Backgräshoppan Chorthippus brunneus är förmodligen vår vanligaste gräshoppa vars hanar med korta "pruttljud" lockar till sig honor i torr kort terräng, ex. ett sydvänt bryn. På bild en hona som lägger ägg i torr öppen jord.

Foto: N. Erik Sjödin

Liten klubbgräshoppa Myrmeliotettix maculatus är tidigt spelande art som äter gräs i sandiga marker. Här paralyserad av grävstekeln Trachysphex.

Foto: N. Erik Sjödin

 Grön ängsgräshoppa Omocestus viridulus är en av våra vanligaste arter som vanligen spelar i högt gräs kanske på en betesmark.

Foto: N. Erik Sjödin

Stor klubbgräshoppa Gomphocerus rufus är vår senast spelande art. Hanen här, med sin speciella ansiktsmask, utför en rolig dans som gör honan medgörlig.

Foto: N. Erik Sjödin

KNUS NATUR

Länkar

Sidansvarig: N. Erik Sjödin/Knus Natur